En dimmig morgon i början av september bär det av. Kaija ska hälsa på superkocken Joakim Lundblad.
Vi ska ut ock fiska är det bestämt. Det betyder en okristligt tidig morgon, gummistövlar och en viss nervositet för flera av oss. Vi är fyra hugade som sätter oss i bilen och drar norrut.
Vi ses på en trafikplats strax norr om Uppsala och Joakim tar täten. Innan Gävle stannar vi på en mack för ett inköp av vatten och vi får veta att nu är det sista chansen att gå på toa innan vi drar ut på fisketur.
Ingen av oss som hälsar på är ens i närheten av att vara några fiskeess. Vi tycker att fisk är gott, det är ungefär där vår minsta gemensamma nämnare ligger.
Vi kommer fram till en idyll några meter från vattnet, inbäddad i trollsk dimma just den här morgonen.
Joakim frågar oss med vilken hand vi håller våra spön. Samtliga fyra av oss svarar lite vagt. Vi har egentligen inte en susning, men vill ju inte verka helt bakom flötet …
Hela gänget startar upp med kaffe och mackor snitsigt serverade från bilens baklucka. Vi konstaterar att det är märkligt hur något så enkelt kan bli så gott, när dimman är tät, det är lite blött i luften, timmen är tidig och man är svagt kissnödig som en påminnelse om att det inte längre finns någon toalett.
Och sen ger vi oss ut. Några skuttar vigt i båten, ett par av oss rullar liksom mera i båten. Sakta glider vi ut Östersjöns vatten, det är fortfarande dimmigt, lite blött och vi är spända.
Joakim berättar om vikar som fått sina namn efter den som dragit upp största fisken just där, vi blir imponerade och funderar nog allihop på vad just vår vik skulle kunna heta. Om fiskelyckan skulle slå till.
Vi får hjälp med ett varsitt spö, instruktioner och tips på var fisken finns. Vi kastar och drar och försöker göra exakt som vårt fiskeproffs sagt.
Och plötsligt!
Så händer det!
En abborre! Vi blir orimligt upphetsade. Han som drog upp baddaren är omåttligt stolt!
Vi ror vidare och byter drag. Hon som tycker att det var lite läskigt att ens hoppa i båten får napp! Och inte bottennapp, eller någon mört eller liknande som den tidigare fiskekarriären bestått av – utan en gädda! En riktig bamsing till gädda!
Ljudnivån i den dimmiga viken slår förmodligen någon form av rekord!
Joakim hjälper till, gäddan sprattlar som besatt, visar huggtänderna och somnar sedan in. Minst fyra hjärtan slår extraslag där ute i båten.
Lyckan är total!
Vi fiskar vidare, får flera abborrar och enas om att det här är en dag som vi nog aldrig ska glömma. Det är fortfarande dimmigt, lite blött i luften, men alla har glömt att vi är lite kissnödiga.
När vi kommer i land påminns vi om att Joakim Lundberg ju inte bara är en störtskön snubbe som är bra på att fiska. Han är dessutom en av Sveriges absolut grymmaste asiatiska kockar. Snabbt trollar han fram en lunch som skulle göra vilken ambitiös krögare grön av avund. Bara så där. På ett litet kick. På ett stormkök invid vattnet.
Vi nästan dör, så himla gott!
När vi vänder hemåt är det ganska tyst i bilen. Vi är mållösa, lite blöta och överväldigade. I bakluckan ligger en gädda i en plastpåse. Gäddfiskerskan grubblar – vad sjutton gör man med en gädda? Abborrana får följa med hem till paret som fångade flest. I kväll vankas det middag med bästa vännerna.
Strax innan vi skiljs åt plingar det till i en mobil.
Joakim messar ett recept på gäddmuffins.
Gäddfiskerskan slappnar av. Det här blir gött!